Some things, you just choose not to tell..
Jag har en hemlighet, en sanning som just nu är en osanning på du ej nämndas läppar. Det betyder inte att du innerst inne inte vet, bara att du valt att inte veta, valt att inte tro på, för det kanske kommer skada dig, kanske hela dig, så vem har egentligen rätt att klandra dig, inte jag. Så jag kommer fortsätta att ljuga, fortsätta att försöka övertyga dig om att allt har sin rätt, allting är lungt, mitt inre i harmoni. Tills den dagen då bubblan spricker, när det lyser rätt igenom mig, när det står ristat i pannan och jag ej längre kan dementera, och du står mitt emot mig och pekar, anklagar, och skriker att jag är en lögnare, när jag vet att vad jag än fortsättningsvis säger bara kommer göra saken värre. Först då, kommer du höra mig säga det du redan visste...
Under en lång period nu, har jag känt mig klämd, mellan vad jag själv anser är rätt, vad mina närmaste anser är fel och vad min magkänsla säger att jag borde göra. Aldrig har jag känt mig så kluven, irriterad, positiv och hoppfullt inställd till något. Men jag hålls tillbaka, tyglad och övervakad, jag låts inte följa mina intentioner fullt ut, frusterande, men som sagt, hoppfull. För vad eller var vore jag annars? Hopplöst naiv antar jag, inte min grej.
Att fokusera på de positiva sakerna i livet istället för destruktiva petitesser har varit en utmaning för mig, men nu mer än någonsin har vikten av att positiv energi skapar positiv energi varit otroligt påtaglig, och att mitt ego ska fortsätta gödas med det som numera är ett faktum; Det är vad du gör som definerar dig.
Light up my fire
Även om du är källan till många bekymmer, till flera illdåd, till huvudvärk och annat skräp, till den som samtidigt på bästa sätt lärt mig mer om mig själv än nått annat, även om allt det är sant så kommer jag fortsätta att glorifiera dig, fortsätta att hylla dig, men nu också sakna dig..
Nu var det så där ni vet, länge sedan vi sågs. Mycket har förändrats, mycket (många) har stannat helt i utvecklingen, vissa saker har gått från att ha varit skäligt, till lite värre för att sedan helt vända om och bli skitkul, och än färre människor där ute som man bör lita på, touché. Jag önskar att jag kunde skylla på att jag är bitter eller har en dålig dag men tyvärr, sanningen är att människors uppfattning om de saker som händer runt omkring dem är oftast inte den samma som verkligheten. Naivt? kanske inte ändå. Min uppfattning av verkligheten är verkligen inte den samma som sanningen. Förvirrande? Det hoppas jag såklart, jag har inte haft paus så här länge för att komma tillbaka och skriva i klarspråk, det lämnar jag åt er, kära vänner!
Midsommarafton imorgon, den kommer firas på det bästa av sätt, nämligen med god mat, god musik men framför allt det viktigaste av allt.. En stora skara av goda vänner. Väl möt!
One man's hate, another man's hope
Det känns så underligt, så där uppgivet. Jag förväntade mig det värsta och väntade in smällen, men den uteblev. Jag var säker på att hon hade rotat sig i mitt huvud och nu skulle jag få släpa ut henne med naglarna nerborrade i trägolvet, långa djupa spår. Men det uteblev. Hon var som ett korsdrag som sveper igenom ett hus, visst, det virvlar upp en hel del papper men snart kommer de fallande som löv och lugnet lägger sig igen. Då reflekterar man genast över den korta tid man spenderade med varandra, vad gjorde man för fel? gjorde man någonting rätt?
Förutsättningarna var värdelösa, allt talade imot hela situationen från första början. Men det hindrade inte mig ifrån att fortsätta treva igenom djungeln och jag visste att när som helst trampar jag i en björnsax, jag kanske inte förblöder till döds men jag kommer garanterat förlora benet, det tänkte jag redan första gången jag kysste henne, första gången jag visste. Då får man fan skylla sig själv! Men det hade varit omöjligt att låta bli, lika svårt som jag hade att hålla händerna borta varje gång vi sågs, det kommer jag behöva lära mig nu. Jag kommer behöva glömma hur bra hon fick mig att må samtidigt som jag svor för mig själv att aldrig komma tillbaka varje gång jag lämnade henne. Jag kommer behöva glömma hur glad jag blev varje gång hon skickade sms och sa att hon saknade mig eller hur förbannad jag blev varje gång hon ringde och väckte mig mitt i natten, bara för att säga hej. Äh, vem fan försöker jag lura?
Hot stuff: George W Bush.
Thanks for everything and for bringing democracy back!
Unfaithfully yours
Dear Karen,
If you reading this it means i acutally worked up the courage to mail it, so good for me. You don't know me so well but if you get me started i have a tendensy to go on and on about how hard the writning is for me. But this, is the hardest thing i ever had to write. There is no easy way to say this so im just gonna say it, i met someone, it was an accident, i wasn't looking for it, i wasn't on the make, it was the perfect storm, she said one thing i said another. Next thing i knew i wanted to spend the rest of my life in the middle of that conversation. Now there is this feeling in my gut, she might be the one. she's completley nuts and in a way that makes me smile higly neurotic. A great deal of maintenance required. She is you Karen. Thats the good news. The bad is that i dont know how to be with you right now, and it scares the shit out of me, because if im not with you right now, i have this feeling we'll get lost out there. It's a big bad world full of twists and turns, and people have a way of blinking, and missing the moment, the moment that could've had changed everything. I dont know what is going on with us, and i cant tell you why you should waste a leap of faith on the likes of me. But damn you smell good, like home, and you make excellent coffe, that's got to count for something right? Call me!
Unfaithfully yours
The day that never comes..
Om jag sluter ögon så kommer dom uppenbara sig, ansiktena, de förvridna tomma gallskrikandes ansiktena som jag räds så fruktansvärt, försöker se ut genom vindrutan, ut i natten i stället. Lyckstolparna susar förbi i något som jag uppskattar vara snabbare än ljuset hastighet, fascineras av att vi verkar köra så fort att vi dyker upp på exakt samma position som 10 sekunder innan, om och om igen. Hon som sitter bredvid mig har ingen aning, hon anar heller inte nått, jag har lyckats med att inte avslöja mina avsikter under en anstädigt lång tid. För eller senare kommer hon dock få nys, och då åker första hjälpen lådan fram i form av om möjligt ännu mer kaos och jag flyr igen, ut över fälten av dåliga bortförklaringar och självömkan, haha jag är en ganska feg person egentligen, patetiskt, -jag ska slita hjärtat ur dig din jävel! hör jag någon säga, inbillning, KLONK! -va i helvete var det där!? hostar jag ur mig, VAD I HELVETE VAR DET DÄR!? -Ehh, shit! jag tror precis vi körde över någon...
Och nys fick hon, som tur är hade jag hela tiden inbillat mig henne, hon var inte sann, eller i alla fall min syn på henne. Man kan inbilla sig mycket innan korten läggs på bordet, när jag gjorde det, lämnade av henne och körde hem så slöt jag ögonen vid första bästa rödljus och väntade in desperationen och smärtan, den uteblev. Tvärt om så blev jag bara mer medveten om vad som pågått och vad jag skulle göra för att gå vidare. Rivstart, vita små streck blev till långa vid sidan av vägen, jag måste bara få känna det, jag stannade bilen och klev ut, skog på båda sidor, längre ner på en sidoväg såg jag hur en stig ledde vidare ner för en backe, rullgrus, kallt blött gräs, fick upp farten och innan jag hann lokalisera balansen låg jag raklång i luften, -Åh nej...!
Och när man minst anar det så slår det till, när man som minst behöver det så dyker det upp och vänder upp och ner på vardagen, det var länge sen nu, jag trodde kanske att det var ett kaptiel, en bok som jag slagit igen för länge sen, det sägs att man inte ska "judge the book by it's cover", vilket jag som oftast gör i liknande situaitoner, inte dn här gången, och se vad fan det tog mig.....
On my way, but nowhere near the end
Bara blotta tanken på att hon just nu tänkte på mig gav en strimma av hopp, jag var knappast helad, långt ifrån men just då handlade det inte om att förbättra något utan skapa något som inte fanns, minus till plus minus noll. Det ska mycket till innan man ger upp helt, jag hade klarat av det på mindre än tjugofyra månader och nu hade någon sträckt ut handen och lyft mig ur leran, ett vitt moln, det kan mycket väl visa sig vara allt jag behöver, som jag sagt så fruktansvärt länge, en knuff, en spark i arslet, ett leende, var det så jävla mycket begärt?
Mitt arbete, min upptagna tid, dagtid, gjorde det drägligt, då kunde jag fokusera på uppgiften framför mig, siffrorna, offerterna, kunderna, charmen som jag blivit välsignad med (i ytterst begränsade siutationer) Att hålla sig upptagen med något så pass omfattande att det tar upp varje gnutta av dina tankar, försök, det är svårt.
I ärlighetens namn känns min börda aningen överdriven, smått patetisk när man helt plötsligt inser att det som krävdes för att häva den var det mest naturliga i världen, men det var något som inte ville att det skulle ske förrns nu, just i detta tillfälle, vid just denna punkten i mitt liv, det måste betyda något, något större, kanske större än vad jag själv kan förstå, eller så betyder det inte ett skit, det ska kanske bara vara så här jävla enkelt och uppenbart, det lär jag aldrig få reda på. Men hur det än ter sig så är jag glad att jag har något att se fram i mot, ett verktyg i kampen mot mörkret, det är ungefär som att alla vet att det svåra är inte att gå ner i vikt utan att sen klara av att stanna där, det är förresten mitt nästa mål.
Hot stuff: Good movies - The Wackness, Felon & Numb
I will always have to be.. me.
Jag såg skuggorna igenom fönstret, min blick hade fallit långt ner, stirrandes utan mål, hur i hevete kan detta ungå dem? Ser dom inte hur uppenbart detta är? Jag avundades mina vänner där inne, samtidigt som jag inte förstog någonting av det. Deras trötta, svettiga och flackande blickar äcklade mig, samtidigt som jag önskade att jag såg det samma. När ska det ske? När ska ska den gud som jag inte tror på finna mig i denna vrå, i detta hörn? Det sägs att det värsta som finns är när det går så långt att människor inte bryr sig längre, därför ska man alltid vara beredd på att bättra sig. Men vad händer när man passerat den gränsen för länge sen, så långt borta att ingen längre kan se? Kanske börjar allt om från början..
Jag är inte riktigt på plats just nu, rapporterandes från en plats långt borta, men samtidigt så pass nära att jag kan bita er i häcken. Mitt skrivbord ser ut som en dålig dag i bosnien och det jag först trodde var lukten av nylagad mat var i själva verket en skål med mögliga gamla makaroner. Men jag sörjer knappast länge, dags för bingen nu, medans mina skuggor till vänner spys ut över vägarna och torgen som ett moln av dagg gör jag mig redo för nästa dag, trycker på kanppen och glömmer allt det jag precis intalat mig själv, för ingen sitter väl här? brevid mig? Och spelar in det jag så länge önskat att alla fick höra, men som jag aldrig vågar säga..,
I Close my eyes and wish to dream (but no dream will come to me..)
Jag såg min far, han stog framför mig och bad om nåd, som om jag någonsin skulle kunna skrämma honom. Det vore i och för sig fruktansvärt tillfredsställande att få göra det, skrämma gubbjäveln ordentligt en gång för alla, kanske med 150km/t, kanske med en machete. Fotoblixtar, sekvenser, och varje gång den brände av högg det till i tinningen, salivet smakade som jag skulle föreställa mig ruttet kött i regnvatten. Smattrande, ylande och skärande väckte det mig, jag rykte till och befann mig i en kontorsstol, reception, en automatisk häftapparat var boven i dramat.
Hade någon sett min lilla tupplur? (morfinlur) Hade någon sett mig halvt liggandes över stolen medans den bärbara telefonen låg ensam och blottad på golvet med stadig ton? Jag bestämde mig snabbt för att inte utforska saken närmare, bältesklipp i bältet och med min kära vän "kryckan" vid min sida tog jag sikte mot balkongen, luft och näring är nog lämpligt efter 48 timmar utan föda, dock vatten. Solen sken som om det var sista dagen på jorden, brutalt varmt, jag kunde endast urskilja vissa konturer på poolutställningen. Men just som jag skulle vända mig om gå in ser jag en silverfärgad SUV leta sig upp för parkeringen, den där bilen känner jag igen tänkte jag, minnet stog still i nästan 3 sekunder innan svaret poppade upp i huvudet likt en runda i Jeopardy: The miljon dollar man! Ledsen kryckan, du får gå här ifrån..
Hot Stuff: Norther's "Forever and ever" Pure pleasure....
Det är inte lika roligt längst ner..
Det stog där, så väldigt verkligt och vidrigt, men det var inte det värsta. Det värsta var att jag hade funnit mig i det, jag hade passerat gränsen för vad som var ok, beror i och för sig på vem man pratar med. Men om du frågar, fråga inte mig. Jag har varit nere och vänt ett par gånger nu, kanske kyckling, kanske feg, kanske var det för mörkt, kanske inbillade jag mig själv att det var där jag hörde hemma. Kanske stog du där min vän och sa att jag gör bort mig, kanske förstog du inte, antagligen inte. Orden kommer inte ut på rätt sätt, de borde ha gjort det med tanke på att det var det enda som jag gjorde rätt. Men ok ni där på första raden, se upp! se upp från era program, allt står inte skrivet där.
Jag går ner och ställer mig där igen...
It is in my hands, I must not fail
Som en tändsticka, öppen låga imot hud, repeterande, huggandes i skinnet utan paus, olidligt. Hur mycket vatten jag än öser på den ivrigt fladdrande lågan så släcks den inte, den ignorerar alla mina desperata skrik om nåd, "du kommer inte undan nu Daniel, detta är insatsen i ditt eget spel, din chansning, ditt nedelag" Jag förstog inte vem som sa det till mig, ännu mindre vad det betydde, förrens jag vaknade upp på golvet, face down.
Det var inte mycket som verkade logiskt just då, när jag insåg att det är inte sängen jag ligger i utan på golvet med dregel i pannan och en obeskrivlig smärta i käken. Blicken var dimmig och jag var mentalt och fysiskt helt ur fokus, misshandel av kroppen i form av bara piller och en skål filmjölk som jag inte fick behålla på tre dagar. Jag försöker ta mig upp på ett ben men kapitulerar omgående, kvällningar, smak av damm och kvällstidning i munnen, mellan tänderna. Lyckas till slut släpa mig upp i sängen och efter att ha pustat ut några minuter tog jag mig till badrummet hoppandes på ett ben, befrielse, iskallt vatten rinner ner för hela ansiktet, t-shirten och golvet. Aldrig har det smakat så bra.
Jag hade dagarna innan skrivit ett nytt kapitel i fothistorien, efter ett par intensiva veckor på jobbet som resulterade i extrem överansträngning, it's back! Trots allt jag intalat mig sedan det skedde senast så går det inte att förbereda sig för detta (jo! med mer, större och tyngre smärtstillande) mentalt, det chockar kroppen och allt runt omkring. Jag ser fram imot september då åtgärd väntas.
Hot Stuff: Killswitch Engage! before, now and always...
The Chosen Pessimist
kära vänner, hör mig, hjälp mig igenom detta, låt mig inte tala klarspråk med det kalla stålet
som rakt likt horisonten aldrig tar slut, jag vill leva, jag vill byta skepnad och känna mig älskad,
jag vill släpa mig ur denna hopplösa förbannelse, jag vill se det som ni påstår att jag inte ser,
jag vill släppa taget, jag önskar att jag hade ett sista andetag och be dig göra första hjälpen,
jag vill se mig sjunka, se mig själv njuta av de som jag så länge föraktat, se mig själv drukna
tänk om alla förstog, tänk om någon förstog, tänk om du såg det jag ville att du skulle se
Valet var mitt, chansen fanns där att ta, det är alltid lättare att falla av än att hålla kvar
min historia passerar förbi, jag ser mig själv tio år tillbaks, jag ser mig själv formas
jag önskade då vad jag önskar i dag, välmående med förmågan att gör tvärt i mot
jag tycker inte synd om, eller ber om vård, jag önskar endast att någon dör med mig
att någon föds med mig och följer mitt spår, att någon står sist i kön och säger
han har rätt, han bevisade er alla fel, han stog sitt kast, han stog stolt kvar
men det kommer en stund, när gränsen har passerats, när hoppet släkts
när varje gnutta, varje önskan är som förglömd, när stålet kallar och du kastar in handduken
när du förstår, när du andas lätt, när du lika gärna kan ge upp, när du egentligen inte borde
vad vore jag, vad vore jag utan er mina vänner, ni som aldrig kommer förstå
ni som aldrig börjat längst ner utan att någonsin ta er upp, ni som fått det ni önskat
vilka är ni att dömma? vem är du att alltid glömma, vem är jag som alltid ger upp?
Now it's there, now it's not
Om det är verklighet eller en illusion kan jag inte på egen hand avgöra, varje gång jag försöker förklara det för människorna i rummet så loopas mina ord om och om igen i mitt huvud. Jag hinner inte bli rädd för den känsla av rädsla som hela tiden sköjler över mig försvinner lika snabbt. Vinkar desperat. Jaja inte lika tillfredställande som senast, kylans fel. Är det bara jag som tycker att hela situationen är helt hysteriskt rolig? Jag borde verkligen köpa en ny TV till in mor. STOPP! nej det var inget, det var ingen inbillning, jag satte mig verkligen i bilen och stängde dörren. Dubbdäcken dånade i marken, överröstade både motor och människa. Vem är det som kör egentligen?
Dörren till O'learys är obevakad, ingen i garderoben, är baren fri för allmänheten att sköta? Behåller jackan på, nöjd med knuten jag gjort på halsduken, bekanta ansikten, har hovmästarn färgat sitt skägg i silver? En JR borde göra susen, kanske kan det få den envisa herren i moralrocken att ta ett steg bakåt. Jag kom hit med någon, vart är dom nu? Medans trubaduren budskap ekade i den till en fjärdedels tomma lokalen rörde jag mig i sidleds längst väggen, allt för att inte övervakningskamerorna på väggen skulle spela in en episod ur min kaotiska kväll, jag måste bara nå herrtoaletten. Innan jag ens nått halvvägs sviker minnet, - vad var det jag skulle göra där? det var ju inte ens 5 minuter sedan jag var där sist. Jag formar ett upp och nervänt U med hela min mun men jag är inte ledsen, inte heller besviken, bara obotligt trött på den här stan.
Hot Stuff: Now you're gone [Fonzerelli Remix]
Any other way
My eyes can't look at you any other way..
Delvis säker på min sak, delvis säker på absolut ingeting.
var rättvis i hur du behandlar allt levande. Gör lumpen. gör rätt,
använd ett välslipat vokabulär, köp en dyr bil som förlänger, bli man,
fall in i ett fack och grunda en profil, motsäg dig allt och gör tvärt i mot,
ät haj och haggis, bli vegetarian, hiva en molotovcocktail
Sikta lågt, ta en sil, gör dig fri
köp en dyr kostym ett par slitna jeans
gå på konsert, gå i pension, gör rätt eller fel
välj en fru, ljug för en stund, sök en mening, en hobby
be om nåd, packa en väska, besök en strand
Hata din mor, brygg en kanna, lär dig en dans
slå dig trött, allt var så mycket bättre förr
vi kan väl bara vara vänner, känn dig desperat
gå förbi din dröm, se henne i ögonen
gör ett försök, gör dig själv en tjänst
hör henne säga allt det du hoppats slippa höra...
My bright light is white
Jag tog ett steg åt vänster för att ungå en armbåge i ansiktet, snabba fötter, nära men ingen cigarr. Efter det gick det undan, folk passerade förbi som porträtt, för första gången kunde jag se folks ansikten. -Är det inte en sanslöst hög ljudnivå här inne? Varför klagar ingen? Jag försökte diskret ställa mig intill en grupp tjejer för att höra vad de pratade om, smörja, blondin nr 1 försökte förklara för blondin nr 2 vad som hade hänt i det senast avsnittet av "Gossip Girls" medans en brunett med på tok för mycket smink fnittrade något om hur djävla gott det är med lakritsshot. plötsligt tar någons hand ett stadigt tag om min axel och rycker mig bakåt så jag nästan tappar fästet, jag känner lukten av svett och whisky när jag klamrar mig fast runt gärningsmannen för att inte falla till golvet -Haha Danni din jävel är du alltid här?
Efter att ha varit frånvarande i nästan två veckor i från mitt arbete under februari månad på grund av sjukdom, lågsäsong och en saftig bensin räkning som nästan nockade mig så var den värsta månaden ekonomiskt på över tre år ett faktum. Med det i bakhuvudet och inspirerad av Erik W så bestämde jag mig för att försöka klara mig en hel månad utan alkohol, för med vad allt det innebär så är det en utgift större än någon annan jag för tillfället har.
Trots att inget stog för dörren, inga stora planer med inbjudande förfester eller galna utgångar så kände jag ångest redan på eftermiddagen, kommer jag klara detta? Jag lever med en inställning som funnits med sen tonåren -Jag måste gå ut för tänk om jag missar årets största händelse sittades i soffan hemma med en flaska ramlösa. På krogen nykter? Knappast. Sorgligt jag vet, men när man har gjort något tillräckligt länge vet man inte bättre.
Efter en strålande start på lördagen, och en ännu bättre söndag, nya ansikten, nya möten så ser jag ljust på de kommande veckorna, när dom är över så kommer jag bara välja mina tillfällen med omsorg, bara löpa linan ut när det verkligen betyder något. Bah! to hell with it.
Hot stuff: The winter that never came is over?
Cause it seems to be the last piece there is
Hur gör man Pappa? Den var här nyss, men nu är den borta, Pappa hur gör man? -Och det vill du att jag ska svara på, jag är inte ens din Pappa! Jag vet inte ens vem jag är, var jag är. Du ska vara glad att jag för huvudtaget stannat så här länge. Haha du är konstig Pappa, ge mig en kram Pappa, snälla? -Du ska få en fet smäll om du inte håller käften, snorunge!
Det kändes fel, som om munnen var fylld med sand, små sten. Ögonlocken kändes tyngre än någonsin, värk i ryggen och huvudet. Var är jag? Hemma, i sängen, vilken jävla dröm, mobilen: 06.30, sveper utan vatten. Mörker.
Vaknar två timmar senare, värken i ryggen och huvudet är borta men inte sanden i munnen, fy fan det smakar illa. Tanborstning och akut laddning av mobilen, ut i regnet. Tvärvänder, upp för trapporna, termometern i munnen, wait for it, pip pip.. pip pip: 38,9. Stirrar mig själv i spegeln, tre sekunder... har inte råd just nu. Ut i regnet igen.
Ångrar mitt beslut när jag knappt orkar få upp dörren till lagret, hetta. Balkongen. Kaffe i mängder. funderar på om jag verkligen är i form? Snälla ge mig något som distraherar febern, Telefonen, Ring Ring, Ja god dag Daniel, Hult Gnesta här, har några frågor angående din offert! Nu ska han fiska, orkar jag detta? Var snabb och led samtalet till hans nyinköpta bergvärmepump. Haha ja det känns verkligen som om våren redan är här, hade nästan +10 i helgen, hrmm, ja men då tycker jag att vi går vidare med det här, skickar du allt nödvändigt pappersarbete? Kan du leverera innan 1 april? Om jag kan.
Hot Stuff: Finnish Poet's of the fall.
Another great music export from our neighbours in the east.
