Dreadful, Isn't It?
Helg, inte länge kvar innan det begreppet upphör att existera. Att helg står för vila och återhämtning. Snart är helg lika med arbete igen. Den känslan av två dagars frihet som de flesta får uppleva varje fredag när de stämplar ut två timmar tidigare för att "utträtta några viktiga ärenden" gå på glasbanken, frysta räkor från ICA-maxi. Och det är ju ett välkänt faktum att varje fredag, femtio minunter innan arbetsdagen är slut så slutar alla maskiner, datorer och skrivare att fungera, varpå det enda vettiga kvar att göra är att sätta sig ner och stirra in i väggen.
Det är i slutändan ett angenämt problem, för att varje gång den där sucken är på väg upp i från lungorna så är den akuta injektionen avgörande, lönekuvertet. Är det fult att tänka så? kunderna. Människan. Självklart inte! Jag är inte ideell hjälparbetare i Afrika som i slutändan får en "mycket mer betydelsefull lön" för mödan. Mitt samvete betalar inte för min livsstil, kalla det oansvarsfullt och omoget, kalla det vad fan du vill. För i slutändan är det min prestation, mina ord och kunskap som betalar för allt det där som gör min vardag lite enklare att genomlida. Och det är en helt jävla underbar känsla att känna.
Lördag. Avnjöt en pasta och skön konversation med Sandra innan jag hämtade upp Wiik och ett flak fulöl hos Chrille. Anna fortfarande sjuk. Skönt upplägg, tre dårar från Luleå på förfesten, bra gäng. Olearys hysteriskt (när slutade jag egentligen förkasta det stället?) inledning, drink över hela Söders skjorta, hilarious! tyckte inte han. FÖR mycket folk. Äntligen fick vi hålla i en ordentlig efterfest på ekensbergsgatan 11A. Grinig för att någon hade lagat kaffe. Ville ställa upp och skjutsa hem norrlänningarna, tur att jag blev avväpnad. Kaffet blev till shots, awesome! Normandie i vardagsrummet, värt det. Slocknade vid åttatiden till tonerna av Christian Kjellvander's Poppies And Peonies.
Operation, på onsdag snittar ortoped Carlos Saro på huddinge sjukhus upp två stycken 4millimeters hål i min vänstra fot och gör med en kamera och borr förhoppningsvis slut på mitt lidande. Narkos, inte peppad. Inget gips dock. Sjukskriven minst 3-6 veckor, bättre nu än mitt i säsongen. Ännu en episod att bocka av på listan av alla Daniel's åkommor, knappast den sista.
Hot Stuff: Death Cab for Cutie's I will follow you into the dark
Kommentarer
Postat av: jorinda
vet du att ja alskar att lasa din blogg! du skriver fint. men allt for sallan.
Postat av: Tila Tequila
lönen känns som det enda rätta. jag är en jävla på att försumma det mesta pga. av min livsstil som rockstjärna. jag försummar till och med mig själv, men det känns faktiskt inte allt för sorligt. vi kan i alla fall gå ut vilken dag i veckan, 7 dagar om vi så skulle vilja, och äta en pasta, och hur många kan man säga det om i dagens läge? jag visste att du visste det - ingen.
operationen står i farstun och jag är redo för att komma med sjuktillbehör och spela spel med dig. jag är så redo man kan bli.
Postat av: Tila Tequila
people always leave. always and forever.
Trackback
