One man's hate, another man's hope
Det känns så underligt, så där uppgivet. Jag förväntade mig det värsta och väntade in smällen, men den uteblev. Jag var säker på att hon hade rotat sig i mitt huvud och nu skulle jag få släpa ut henne med naglarna nerborrade i trägolvet, långa djupa spår. Men det uteblev. Hon var som ett korsdrag som sveper igenom ett hus, visst, det virvlar upp en hel del papper men snart kommer de fallande som löv och lugnet lägger sig igen. Då reflekterar man genast över den korta tid man spenderade med varandra, vad gjorde man för fel? gjorde man någonting rätt?
Förutsättningarna var värdelösa, allt talade imot hela situationen från första början. Men det hindrade inte mig ifrån att fortsätta treva igenom djungeln och jag visste att när som helst trampar jag i en björnsax, jag kanske inte förblöder till döds men jag kommer garanterat förlora benet, det tänkte jag redan första gången jag kysste henne, första gången jag visste. Då får man fan skylla sig själv! Men det hade varit omöjligt att låta bli, lika svårt som jag hade att hålla händerna borta varje gång vi sågs, det kommer jag behöva lära mig nu. Jag kommer behöva glömma hur bra hon fick mig att må samtidigt som jag svor för mig själv att aldrig komma tillbaka varje gång jag lämnade henne. Jag kommer behöva glömma hur glad jag blev varje gång hon skickade sms och sa att hon saknade mig eller hur förbannad jag blev varje gång hon ringde och väckte mig mitt i natten, bara för att säga hej. Äh, vem fan försöker jag lura?
Hot stuff: George W Bush.
Thanks for everything and for bringing democracy back!
Unfaithfully yours
Dear Karen,
If you reading this it means i acutally worked up the courage to mail it, so good for me. You don't know me so well but if you get me started i have a tendensy to go on and on about how hard the writning is for me. But this, is the hardest thing i ever had to write. There is no easy way to say this so im just gonna say it, i met someone, it was an accident, i wasn't looking for it, i wasn't on the make, it was the perfect storm, she said one thing i said another. Next thing i knew i wanted to spend the rest of my life in the middle of that conversation. Now there is this feeling in my gut, she might be the one. she's completley nuts and in a way that makes me smile higly neurotic. A great deal of maintenance required. She is you Karen. Thats the good news. The bad is that i dont know how to be with you right now, and it scares the shit out of me, because if im not with you right now, i have this feeling we'll get lost out there. It's a big bad world full of twists and turns, and people have a way of blinking, and missing the moment, the moment that could've had changed everything. I dont know what is going on with us, and i cant tell you why you should waste a leap of faith on the likes of me. But damn you smell good, like home, and you make excellent coffe, that's got to count for something right? Call me!
Unfaithfully yours
