danielshelemay

Om det är verklighet eller en illusion kan jag inte på egen hand avgöra, varje gång jag försöker förklara det för människorna i rummet så loopas mina ord om och om igen i mitt huvud. Jag hinner inte bli rädd för den känsla av rädsla som hela tiden sköjler över mig försvinner lika snabbt. Vinkar desperat. Jaja inte lika tillfredställande som senast, kylans fel. Är det bara jag som tycker att hela situationen är helt hysteriskt rolig? Jag borde verkligen köpa en ny TV till in mor. STOPP! nej det var inget, det var ingen inbillning, jag satte mig verkligen i bilen och stängde dörren. Dubbdäcken dånade i marken, överröstade både motor och människa. Vem är det som kör egentligen?

Dörren till O'learys är obevakad, ingen i garderoben, är baren fri för allmänheten att sköta? Behåller jackan på, nöjd med knuten jag gjort på halsduken, bekanta ansikten, har hovmästarn färgat sitt skägg i silver? En JR borde göra susen, kanske kan det få den envisa herren i moralrocken att ta ett steg bakåt. Jag kom hit med någon, vart är dom nu? Medans trubaduren budskap ekade i den till en fjärdedels tomma lokalen rörde jag mig i sidleds längst väggen, allt för att inte övervakningskamerorna på väggen skulle spela in en episod ur min kaotiska kväll, jag måste bara nå herrtoaletten. Innan jag ens nått halvvägs sviker minnet, - vad var det jag skulle göra där? det var ju inte ens 5 minuter sedan jag var där sist. Jag formar ett upp och nervänt U med hela min mun men jag är inte ledsen, inte heller besviken, bara obotligt trött på den här stan.

Hot Stuff: Now you're gone [Fonzerelli Remix]